Glappet mellan stad och landsbygd får inte bli större

Aihe Yleinen @sv
Det finns en hat-kärlek mellan stad och landsbygd. Den blir väldigt tydlig på en ort som Sibbo, där stad och landsbygd blandas. Jordbrukaren kommer i kläm då sättet att  se på naturen och markens användningsändamål skiljer sig från stadsbornas. Därför är det nödvändigt att jordbrukare engagerar sig och är med i beslutsprocessen säger Christel Liljeström, jordbrukare och politiker från Sibbo.

Den stadsnära landsbygden, dess möjligheter och utmaningar ligger Christel Liljeström varmt om hjärtat. Hon är stadsflicka, men familjen flyttade till ett egnahemshus i Sibbo som 8-åring. Så blev hon kär i bonde och den vägen jordbrukare. Som vuxen gick hon på Västankvarn lantbruksskola i Ingå för att få de teoretiska kunskaperna om odling och djurskötsel som hon saknade.
Så länge gården hade mjölkkor var Christel Liljeström jordbrukare på heltid. Men när det igen skulle ha krävts en modernare och större ladugård beslöt Liljeströms att sluta med djuren år 2010. Christel började jobba ytterom gården, mannen blev maskinentreprenör på deltid. Det var möjligt på grund av läget, i Sibbo finns både arbetsplatser på pendlingsavstånd och efterfrågan på tjänster.
Skillnaden mellan stad och land blir tydligast i synen på markens värde menar Christel Liljeström.
– Jag har hört politiker säga att det inte spelar någon roll för bonden om en hektar av hans åker blir väg ”för han har ju ändå så mycket”. Det visar att de människorna inte förstått något av jordbrukarens arbete. Politiker måste ha respekt för bondens arbete, det skapar också jobb och förutsättningar för att bo och leva i kommunen, något som alla ropar efter.
En annan skillnad blir tydlig när man ser på markens värde. För planerare räknas marken värde i byggnadsrätter och potentiella tomter, medan en jordbrukare ser risker i att åkrarnas beskattningsvärde höjs då områden planeras. Planeringen kan också leda till att unga inte vågar ta över gårdar även om de skulle vara intresserade.
– I Sibbo håller vi just nu på att förtäta byacentra för att få byggnadsrätterna mer samlade och bevara byarnas livskraft.

Åkern som rekreationsplats
För att samspelet mellan stad och land ska fungera, måste bägge parter lära sig förstå varandra. Under de trettio år som Christel Liljeström varit jordbrukare har kunskapen om jordbrukaren arbete blivit mycket sämre ute i samhället. Hur stort glappet mellan jordbrukarens vardag och de som bara ser landsbygden som en plats för rekreation blir tydligt när Christel berättar om polisanmälningar och skadegörelse på åkrarna.
– När vi ännu hade djur blev vi polisanmälda för att en kviga hade kalvat ute i hagen. Anmälare ansåg att det var ett bevis på att vi inte tog hand om våra djur ordentligt. Sådant som att människor har pick-nick på åkrarna och använder halmbalar som hinderbanor har förekommit mer än en och två gånger.
– Vi måste bli bättre på att informera om vad arbetet på en gård består av och visa att det faktiskt är mat vi producerar. Någon organisation borde ta initiativ till en kampanj i skolor och daghem, för barn får inte automatiskt någon kunskap om jordbruk i dagens läge. Ju flera som fjärmar sig från det som är vardag på en gård, desto svårare får de bönder som är kvar.
Samtidigt ger närheten till huvudstadsregionen möjligheter som stora delar av landsbygden i Finland bara kan drömma om.
– Det är ju stadsborna som ser till att vi behövs. Det är de som köper det vi producerar, både i form av varor och tjänster.

De lokala produkterna måste in i butikerna 
Intresset för mat och lokalt producerade produkter är stort just nu. Det ger i synnerhet den stadsnära landsbygden nya möjligheter då det finns stora kundmängder på nära håll. Christel Liljeström tror på de lokala produkterna och den närproducerade maten, men hon tror inte att de populära Reko-ringarna är en lösning för vanliga konsumenterna.
– För miljömedvetna och ideologiskt inriktade kunder är Reko en bra lösning, men det kommer aldrig att vara en lösning för medel-konsumenten.  Skillnaden mellan priset för samma vara i Reko och i butiken är för stor så som det är idag. Den som måste titta noga vad det finns i plånboken kommer inte flera gånger.
Att man måste åka till ett utdelningsställe och själv hämta produkterna borde också synas i priset menar hon. Och det ska vara enkelt att få tag på varorna.
– Jag är en sån som vill handla allt på samma gång, måste jag först åka till Reko och sedan till butiken köper jag allt i butiken. Därför tror jag att de lokala produkterna måste komma in i butikerna. Jag tror de måste bli tydligare utmärkta än vad de är i dag i butikerna sortiment för att det ska lyckas.